-

2016-10-04

2016-09-27

2016-09-12

2016-09-05

I am mine, before I am ever anyone else's.

När det känns som om det enda som stillar är höga berg och stora städer. Att vandra två mil och först då känna sig nöjd med tillvaron. Att köra bil lika många timmar som en flyger, för att komma fram till ett land fyllt av trettiofemgradig värme men inga burkinis på stränderna. Att bråka i bilen och inte veta ut eller in. Mamma sa minst tre gånger om dagen att ljuset var så fantastiskt och havet var så salt att man flöt. Jag tänkte på flyktingarna.

Att släppa taget och hitta någon annan. Eller bara vara själv. Att jobba juni, juli, augusti och sen ta stopp. Söker jobb i Abisko och vill flytta härifrån, fly undan som sig bör. Att ha varit hemma här mer än ett år, har svårare att minnas hur det var. Att bo där. Googlar på kilimanjaro en gång om dagen och tänker på våren.

2016-04-03

Tok.

Ett stycke individ som ROCKAR skidbacken samt har slående likheter med en afghanhund, men vad gör det.

2016-03-17

03-17

Söker jobb och ansöker om utbildningar på en och samma gång. Det är som om insikten om att det här livet jag lever nu kommer att vara över i juni slog mig till slut, det finns ett slut på den enda stora röran som kvarstår.

Mark sa att jag borde plugga sociologi, för det är väl något en bör göra tänker jag. Så nu har jag sökt in till universitet fast det inte alls var tanken från början, men så kan det ju bli ibland. Tanken på att jag faktiskt är kompetent nog att faktiskt klara av en universitetsutbildning är för stor att överkomma, vilket blandas med tankarna på oduglighet överlag. Och så tittar jag på Liv och Horace, läser boken jag fått från en av mina bästa personer, fikar med pappa och väntar på att champagneflarran ska få drickas upp i solen med Lotta.

Livet funkar då, det går att hantera det som känns fördjävligt på ett bättre sätt, ibland i vilket fall.

Virrvarr

"Men att söka bekräftelse handlar i grunden bara om ett mänskligt behov av närhet och gemenskap med andra. Det är bedövande ensamt att vara människa;att vara den enda som lever just ens eget liv, den enda som kan känna vad man själv känner. Bekräftelse hjälper och lindrar genom att tillfälligt få oss att känna oss mindre övergivna."

- Lotta Lundgren.