Om konsumtion
här ifrån. Jag tycker det är en superbra text som verkligen får mig att tänka till. För jag vill bli bättre, jag vill känna meningslösheten med slit och släng. Men jag är nog inte riktigt där ännu, så därför tycker jag att ni ska läsa den här texten, för det går inte att leva som vi gör utan att någon straffas. Och det är inte vi.
Och jag bokade en flygbiljett till Dubai och skrattade lite åt mig själv, över mitt rastlösa hjärta, över att jag bara äger tre par skor men alltid har råd med billigt rödvin och flygbiljetter till andra sidan jorden.
Och jag drack lite svartvinbärsvin i en blommig tekopp och gratulerade mig själv över att jag får plats med allt jag äger i en resväska. Konsten att inte äga så mycket i den här världen, ni anar inte hur svårt det är.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ägnat åratal till att jobba med mitt försvinnande.
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjort mig aningen neurotisk, att det inte ger mig ren och skär ångest att köpa något, vad som helst. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blir stressad av att komma in i ett rum fyllt av saker, om jag sa att jag inte flera gånger i veckan går i genom mina ägodelar och funderar på om det är något mer jag kan göra mig av med.
Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Friheten i att inte äga något. Ni anar inte.
Jag skriver om mina egna konsumtionsvanorför att försöka inspirera, för visa att man kanske inte behöver allt man har hemma. Jag skriver om det för att försöka få människor att tänka efter kring sina egna konsumtionsvanor.
Men aldrig har jag sagt att man skulle vara en bättre människa för att man konsumerar mindre, för vet du vad, det tycker jag faktiskt inte. Jag tycker inte att jag är bättre än andra människor och det är hemskt tråkigt att du antyder det. Jag är inte mer än människa jag heller, jag handlar också på H&M ibland och jag tycker också om att ha på mig ett par nya skor. Mina flygresor bidrar inte ett dugg till miljön, men eftersom jag flyger så pass mycket så försöker jag minska mitt ekologiska fotavtryck på andra håll. Jag är vegetarian och äter så mycket närproducerat och ekologiskt jag kan. Jag gör vad jag kan för att göra den här pissiga världen till en bättre plats. Jag har ett fadderbarn i Bolivia, jag är månadsgivare i Röda Korset och jag är med i svenska FN-förbundet och Green Peace. Detta gör jag inte för att jag ska vara ”bättre” än någon annan utan för att jag bryr mig. Är det skuldbeläggande att jag berättar detta med?
Sedan anser jag faktiskt att vi här i västvärlden har en skuld. För det är vårt fel att människor utnyttjas och exploateras i fattiga länder för att vi ska ha våra billiga kläder och billiga mat. Vi kan gå omkring och tycka det är fel men faktum kvarstår att vi bidrar till att upprätthålla de strukturerna när vi oreflekterat konsumerar. Och det säger jag inte för att skuldbelägga andra, det säger jag för att vi alla måste börja inse det och ta ett större ansvar. Lägg märke till att jag skriver VI. För jag är faktiskt inte perfekt jag heller, jag är inte någon buddhistmunk med fem ägodelar. Jag lever i precis samma samhälle som du skriver om, det samhälle som säger att vi måste konsumera och jag påverkas också av det. Som jag tidigare har skrivit har det tagit mig flera år att komma ut ur de tankebanorna att jag måste köpa saker för att vara lycklig. Och vet du vad, det är jag faktiskt stolt över för det är något jag kämpat för. För att det är viktigt för mig, för att jag vet PRECIS hur svårt det är.
Ärligt talat förstår jag inte hur man inte kan känna skuld när man tänker på sina konsumtionsvanor, herregud, det finns över en miljard människor som lever på en dollar om dagen. Det tänker jag på varje gång jag köper nya kläder, varje gång jag går in i en mataffär. Det känner jag skuld över, och det är jag jävligt glad att jag känner skuld över för jag vill inte vara en människa som inte tänker på det. Men det betyder inte heller att jag blir en ”bättre” människa för det.
Anledningen till att jag lyfter frågan om resor i samband med konsumtionsvanor är det faktum att folk ibland uttrycker sig som att jag skulle vara priviligierad som ”kan” eller ”får” resa så mycket. Men jag lever på samma CSN-bidrag som alla andra, jag väljer bara att prioritera de pengarna på ett annat sätt. Därför blir det väldigt tröttsamt när någon säger att jag har ”tur” som ”kan” resa så mycket när det är något jag jobbar väldigt hårt för att kunna göra.
Jag tycker att det är jättebra att du köper gamla möbler och är emot slit och släng, det är jag med. Jag har aldrig heller sagt att det är fel att ha ägodelar. Men det är även mitt val att bestämma över hur mycket jag ska äga, och det är mitt val att skriva om det. Det är upp till DIG om du väljer att läsa det eller inte.
Jag har aldrig heller skrivit att frihet för alla måste vara att åka jorden runt. Däremot skriver jag om MIN frihet, den frihet JAG känner över att inte ha så många ägodelar. Jag skriver om att JAG mår bättre av att inte äga så mycket saker. Och jag måste säga att jag tycker det är märkligt att du blir så provocerad över det, och du får gärna förklara på vilket sätt jag bestraffar människor som inte känner frihet i att åka jorden runt.