22

Det tar liksom stopp nu, att skriva. Jag kommer ingenvars men här kommer något slags försök till återberättning om vad som hänt i livet. Hängde i Stockholm i helgen med livets personer, så fantastiska allihopa, kände bara så mycket kompiskärlek hela tiden ungefär. Det är kul oavsett om det hetsas över DÖ eller garvas åt roys öron. Det känns som om livet har hittat någon slags bra livsnivå nu vilket är så skönt, det är liksom inte brutala dippar när livet känns meningslöst utan kanske lite mer hanterbara sådana.

Här kommer mycket intressant livslista på sådant jag gjort på senaste tiden:
- Intervjuat ett stycke professor till gymnasiearbetet, det var intressant och förvånansvärt icke stressframkallande.
- Såg ett stjärnfall med Henkis??? Vad är oddsen. Kände mig lite som Linus.
- Gymmat!!! Wow, första gången på cirka ett och ett halvt år.

Jag är så otroligt tacksam att livet är helt okej, att jag inte fastnat i något mönster av flykt från tillvaron. Att Falun, just nu är fint att leva i, att det finns några själar kvar som är så bra och gör så att en klarar av livet. Det gör så att jag klarar av längtan till Jacarandaträden och värdfamiljen eller bara någon annanstans där jag kan va någon annan för ett tag. Kanske är det mest det som allt handlar om, det är oftast okej att vara Elsa nu liksom.