Dimmiga dagar var fina dagar

Att det tar fyra månader att smälta oceaner som tog över min värld för tolv månader. Att livet kan vara så jävla fint; att köra runt i dimman och krama en bästa vän för att vi ska inte ses på en vecka och det känns orimligt. När opponeringar går okej men en ändå bara vill lägga sig och gråta på badrumsgolvet för en har haft ångestkänslor i maggropen de senaste fem timmarna men att allt blir bättre till slut. Efter diverse turer på jungfruberget + kött :-) överlever jag den här järnbristen också.