När allting annat här är falskt och fel

Tänker att allt som blir bättre i oredan inom mig är att slita ut sängkläderna, dammsuga golvet, sortera tvätt och tvätta två maskiner lakan på en dag. Det är ju fel, för det är ni som ringer en måndagkväll eller lördagsnatt, det är VI som lyckas hålla ihop under så jävla många år, det är du som skickar håkanlåtar, det är du som öppnar upp dig och berättar om ditt liv även fast du är tusentals mil bort. Det är du som nästan alltid svarar när jag ringer en tisdageftermiddag även fast du kollar på en föreläsning. Det är ni som alltid skriksjunger till Sayonara och får en att överleva mitt i allt. 

Tackar livet för att jag har er <3