Du kommer andas lättare.

Jag mår inte toppen i själen, eller själen mår inte toppen i mig. Så ligger det till och så får det vara ett tag tänkte jag, för det blir exakt alltid bättre till slut. Tänker ganska mycket på det faktum att en verkligen inte ser på någon hur det verkligen ligger till, att allt det skeva på instagram bara visar en bråkdel liksom. Även jag förstår att en kanske inte skriver hej jag har ångest i dag som caption men det blir ofta så ensidigt, till exempel mitt egna konto. I vilket fall håller jag mig någorlunda buzy med att anordna ett åttonde mars evenemang, skriva klart uppgifter och lyssna på den här låten. Jag har förövrigt hängt i Stockholm med svinbra favoritpersoner, hälsat på farmor och i morgon far jag till Grövelsjön en sväng med mamman och pappan.

Jag har även gått och lagt mig klockan åtta minst två dagar och ätit ungefär två glasspaket den här veckan. Så att ni vet. I vilket fall, skriv på det här!!! http://www.folkkampanjforasylratt.se/ Och titta på Seinabo för guds skull. 

Hörs hej. 

Från förr.

Läser i genom gamla inlägg från Sydafrika och förundras över allting, jag reflekterade över hur lite jag faktiskt tänker på allt det som var. Det lilla försvinner så snabbt ut ur skallen, det som var vardagen och det stora då, det som hände ofta. Känslan av att inte känna sig hemma, eller för andra gången höra någon muttra kaffer åt en person under en och samma vecka. Kanske försvinner det inte, för det finns ju där när jag väl väljer att plocka fram det, allt det jobbiga och jävliga som jag mest av allt kanske inte vill minnas.

De finns kvar, människorna som tigger efter arbete, mat, pengar vid robots. Hatet efter apartheid är inte tystat, det är inte förlåtet. Människor protesterar och river ner på UCT, sprejar över den första kvinnliga studentens ansikte på statyn för att hon är vit. Det är svårt att hitta någon att lägga skulden på, det går att hata det förflutna, det förflutna som gett dagens konsekvenser men en måste samtidigt fundera över vad handlingarna som utförs nu ger för konsekvenser i morgon. Det är lätt för mig att predika om icke-våld och dylikt när jag inte lever i ett samhälle så präglat av våld. Men jag undrar över vad det ger, på vilket sätt det blir bättre av att agera på ett sådant sätt för det ända jag ser är hatet som föds ur det. Hatet som är så starkt som jag kunde uppleva så många gånger och bli så jävla bestörtad av. Att det fortfarande existerade tänkte jag, att det är på det här viset.

Kilimanjaro och sånt som får en att känna sig levande.

Tänker på berg jag vill bestiga och tittar för mycket på videos där snubbar lever livet, och så tänker jag på New York, Kapstaden och Bulawayo. Harare, Kuba, Kenya och Kebnekaise. Mår inte top notch i själen och då funkar det med tankar på vingårdar, Sydafrikafamiljen och UCT.

 

Kalle kan du tända upp arenan så jag får se allihop

Kanske spelar det en viss roll att jag inte träffat någon människa som inte heter Olle, Limpan eller Åsa de senaste fyra dagarna eller så handlar det mer om det faktum att jag saknar henne orimligt mycket. Jag började kanske i vilket fall gråta litegrann när jag läste dessa alster. http://nouw.com/lottalj Lotta gästar Bali, tack för att du finns.

Under dessa sjukdagar har jag kollat klart på ungefär en säsong suits och två filmer som ligger under kategorin Romantic Dramas på netflix samt funderat över hösten. Svårt att sätta perspektiv på höstar och sommrar som precis har varit, kanske för att allt flyter ihop och det är egentligen inte så stor skillnad på det som var då och det som är nu. Återstår att se när perspektiven trillar in eller när tanken på perspektiv inte är lika viktig längre.

Hörs hej.

Dancing through life while coloring outside every line

16:28

Torsdagfredag

Titta rakt fram inte runtom.

Livet vänds upp och ner och allt kommer på en gång men finner mig själv tänka att nu får det vara nog med att vara rädd. Maxamaxamaxa livet för det här är ju den chansen vi får, Det är ju endast här och nu, någon mer chans får vi inte. Nu köttar vi hörni.

Det värsta tycks nästan vara att jag vet att det bara går utför om jag väl börjar tänka att jag inte passar. Inte passar på grund av yttre skepnader som jag absolut inte kan göra något åt, som magar och armar och ben. Som är för breda, långa och tjocka. Jag vet att det går utför med tankarna om jag börjar med allt jävulskap som egentligen beror på något annat från första början. Jag har ju sett det hos dig så jävlajävla nära hur ont det gjorde dig och hur ont det gjorde mig att se dig så. Jag vet att det inte får bli så. 

Vi är perfekta och allt annat är fel. Lillkroppen rockar, den kan skratta springa älska gråta. Alla andra tankar får stanna i kallakalla januarinatten.

Sådant jag finner fint.

Some people are born with tornados in their lives, 
but constellations in their eyes. 
Other people are born with stars at their feet, 
but their souls are lost at sea. 

Another woman’s beauty is not the absence of your own

Hörs hej!

och du är himlen jag föll från

Får längtan efter havet på samma vis jag längtade efter Svenska insjöar utan saltvatten förra vintersommaren. Om det finns någon rim och ranson i det vill säga. Det stora stora blå som låter en andas och kanske kunde rädda en ibland. Kalla atlanten som fick mig att inse att vad jag endast behöver är massor jävlaranamma och indiska oceanen som blev mitt hemmahav till slut.