Varvar extraordinär glädje med sorgsenhet och ångest. Mest över sådant jag inte kan styra, men också över saker som egentligen inte ska behöva tynga mitt arma sjuttonårshjärta. Saker som inte kommer spela någon roll om fem år. Men samtidigt andra ting som är så mycket viktigare, livet liksom.
Kanske kommer det förbli så, livet alltså, vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv något fint är du snäll!