2016-02-25

Du kommer andas lättare.

Jag mår inte toppen i själen, eller själen mår inte toppen i mig. Så ligger det till och så får det vara ett tag tänkte jag, för det blir exakt alltid bättre till slut. Tänker ganska mycket på det faktum att en verkligen inte ser på någon hur det verkligen ligger till, att allt det skeva på instagram bara visar en bråkdel liksom. Även jag förstår att en kanske inte skriver hej jag har ångest i dag som caption men det blir ofta så ensidigt, till exempel mitt egna konto. I vilket fall håller jag mig någorlunda buzy med att anordna ett åttonde mars evenemang, skriva klart uppgifter och lyssna på den här låten. Jag har förövrigt hängt i Stockholm med svinbra favoritpersoner, hälsat på farmor och i morgon far jag till Grövelsjön en sväng med mamman och pappan.

Jag har även gått och lagt mig klockan åtta minst två dagar och ätit ungefär två glasspaket den här veckan. Så att ni vet. I vilket fall, skriv på det här!!! http://www.folkkampanjforasylratt.se/ Och titta på Seinabo för guds skull. 

Hörs hej. 

Från förr.

Läser i genom gamla inlägg från Sydafrika och förundras över allting, jag reflekterade över hur lite jag faktiskt tänker på allt det som var. Det lilla försvinner så snabbt ut ur skallen, det som var vardagen och det stora då, det som hände ofta. Känslan av att inte känna sig hemma, eller för andra gången höra någon muttra kaffer åt en person under en och samma vecka. Kanske försvinner det inte, för det finns ju där när jag väl väljer att plocka fram det, allt det jobbiga och jävliga som jag mest av allt kanske inte vill minnas.

De finns kvar, människorna som tigger efter arbete, mat, pengar vid robots. Hatet efter apartheid är inte tystat, det är inte förlåtet. Människor protesterar och river ner på UCT, sprejar över den första kvinnliga studentens ansikte på statyn för att hon är vit. Det är svårt att hitta någon att lägga skulden på, det går att hata det förflutna, det förflutna som gett dagens konsekvenser men en måste samtidigt fundera över vad handlingarna som utförs nu ger för konsekvenser i morgon. Det är lätt för mig att predika om icke-våld och dylikt när jag inte lever i ett samhälle så präglat av våld. Men jag undrar över vad det ger, på vilket sätt det blir bättre av att agera på ett sådant sätt för det ända jag ser är hatet som föds ur det. Hatet som är så starkt som jag kunde uppleva så många gånger och bli så jävla bestörtad av. Att det fortfarande existerade tänkte jag, att det är på det här viset.

Kilimanjaro och sånt som får en att känna sig levande.

Tänker på berg jag vill bestiga och tittar för mycket på videos där snubbar lever livet, och så tänker jag på New York, Kapstaden och Bulawayo. Harare, Kuba, Kenya och Kebnekaise. Mår inte top notch i själen och då funkar det med tankar på vingårdar, Sydafrikafamiljen och UCT.

 

Kalle kan du tända upp arenan så jag får se allihop

Kanske spelar det en viss roll att jag inte träffat någon människa som inte heter Olle, Limpan eller Åsa de senaste fyra dagarna eller så handlar det mer om det faktum att jag saknar henne orimligt mycket. Jag började kanske i vilket fall gråta litegrann när jag läste dessa alster. http://nouw.com/lottalj Lotta gästar Bali, tack för att du finns.

Under dessa sjukdagar har jag kollat klart på ungefär en säsong suits och två filmer som ligger under kategorin Romantic Dramas på netflix samt funderat över hösten. Svårt att sätta perspektiv på höstar och sommrar som precis har varit, kanske för att allt flyter ihop och det är egentligen inte så stor skillnad på det som var då och det som är nu. Återstår att se när perspektiven trillar in eller när tanken på perspektiv inte är lika viktig längre.

Hörs hej.