September 25

Mess (i)

I am mine, before I am ever anyone else's.

När det känns som om det enda som stillar är höga berg och stora städer. Att vandra två mil och först då känna sig nöjd med tillvaron. Att köra bil lika många timmar som en flyger, för att komma fram till ett land fyllt av trettiofemgradig värme men inga burkinis på stränderna. Att bråka i bilen och inte veta ut eller in. Mamma sa minst tre gånger om dagen att ljuset var så fantastiskt och havet var så salt att man flöt. Jag tänkte på flyktingarna.

Att släppa taget och hitta någon annan. Eller bara vara själv. Att jobba juni, juli, augusti och sen ta stopp. Söker jobb i Abisko och vill flytta härifrån, fly undan som sig bör. Att ha varit hemma här mer än ett år, har svårare att minnas hur det var. Att bo där. Googlar på kilimanjaro en gång om dagen och tänker på våren.