Som så, jag kan räkna dagarna jag har kvar på min ena hand och det har inte slagit mig ännu att jag faktiskt kommer lämna exakt allt detta bakom mig när jag flyger hem till Sverige på tisdag. Det är helt komplett galet. Jag försöker packa ihop mina persedlar och det går mest ganska dåligt, vet inte hur allting ska få plats men det måste gå på något vis. Så får ha tålamod och vänta. Jag fyller min blazer med de sista minnena jag glömt av. Dricker den sista iskaffen hos gloria jeans och försöker trycka ner mina böcker i diverse resväskor.
Har dragit på mig feber och försöker få livsandarna att återvända med alvedon, i morgon ska jag dansa och rocka på konsert/minifestival at kings park. Intensivhänga med bra människor som kommer vara för långt borta på tisdag. Tim flyttar till Amerikatt på måndag vilket gör det hela än mer sorgligt, fattar fortfarande inte vart tiden tog vägen.
Nu ska jag bli av med febern och sova. Puss!
