Om hur det ibland
bara behövs två skypesamtal för att vara på banan igen. Så var det med den
saken. Fyra månader i går. Fyra månader av Sydafrikansk luft, skola och liv sen
kommer jag hem igen. Om det nu någonsin kommer gå att kalla ett ställe hemma.
Något en får på köpet antar jag, när hjärtegropen fastnar tusentalsmil bort
från där den från början var.
I dag har jag gått
i skolan, ritat och färdigställt matteprojektet med Mikaila. Jo juste! Jag ska
tydligen spela netball den trettionde April. Det har jag ju aldrig gjort förut
så det blir väldigt spännande och superkul.
Ibland kan jag
vara nervös. Över saker som för stunden tycks skapa oroliga jäkla känslor i
maggen. Sen gör jag dem, om det må vara fråga en person till matric dansen
eller läsa högt ur teoriboken på bildlektionen. Det värsta jag vet är att jag
bryr mig så mycket vad andra tänker om mig, i vissa fall inte alls men ibland
blir det som om hela min värld bara cirkulerar kring något så smått som någon
annans åsikt.
TA. INGEN. SKIT.
Ty om en ska gå
runt och göra det hela tiden så blir ju livet en ren soppa. Här är en festlig
video på lite grejer jag gjorde i början på förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv något fint är du snäll!