Söker jobb och ansöker om utbildningar på en och samma gång. Det är som om insikten om att det här livet jag lever nu kommer att vara över i juni slog mig till slut, det finns ett slut på den enda stora röran som kvarstår.
Mark sa att jag borde plugga sociologi, för det är väl något en bör göra tänker jag. Så nu har jag sökt in till universitet fast det inte alls var tanken från början, men så kan det ju bli ibland. Tanken på att jag faktiskt är kompetent nog att faktiskt klara av en universitetsutbildning är för stor att överkomma, vilket blandas med tankarna på oduglighet överlag. Och så tittar jag på Liv och Horace, läser boken jag fått från en av mina bästa personer, fikar med pappa och väntar på att champagneflarran ska få drickas upp i solen med Lotta.
Livet funkar då, det går att hantera det som känns fördjävligt på ett bättre sätt, ibland i vilket fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv något fint är du snäll!