Om den feministiska lågan och högtryck.

Här kommer massor med ord som oftast inte har någonting med varandra att göra men de får vara så nu. För jag har kanske tappat svenskan på vägen så det får bli ett virrelvarr av allting och ingenting.

 

Känner att jag börjat känna vreden igen. Den kommer lite smygandes efter några månader av någon slags dov känsla av hopplöshet och detärförmycketproblemjagorkarintebrymig. Vilket kanske varit någon slags försvarsmekanism, vad vet jag. Känslan har nu utbytts av anger and kanske lite initiativ från min sida. Jag är oftast omringad av människor med ganska different åsikter än mig själv vilket såklart påverkar en. Men häromdagen skickade min vän den här bilden till mig på whatsapp och jag tänkte att det kanske spelar en liten roll i vilket fall. Alla de små kommentarerna som jag kläcker ur mig ibland. Jag skriver in mitt namn Elsa the feminist Queen i Lungelos mobiltelefon och vi skrattar och det är fantastiskt. Han är så himla kul och bra person, någon jag kommer sakna mycket.

 

Othello, rasism och jag själv som feminist Queen.

 

Det får väl bli så ibland.

 

Jag såg idag Othello av Shakespeare med hela grade 12, typiskt bra sak att göra på en onsdagförmiddag. Vi har läst Othello på engelskan sen början av terminen och nu vet vi äntligen vad som händer Desdemona, Iago och Othello. Jag anser själv att den är ganska kvinnohatande och sexistisk men de får va till någon annan gång. Kan tänka mig att det är oerhört svårt att läsa originalversionen själv men det är ju väldans intressant med gammal litteratur ändå.

 

Rasismen igen.

 

Jag tycker ju absolut tvärtemot men kan liksom inte säga något. Och den som står bredvid förtryck och ser på = förtryckarens sida. Det är så och ingenting kommer ändras. För det finns kanske inget annat alternativ än att hålla käften och förgöras av tankarna i efterhand i stället. För vi lever inte i en sådan värld ännu. Att det är i en stängd miljö gör det hela kanske värre, eller tvärtemot så är det förmodligen bra. Men jag vet inte vad jag ska göra utan det får sakta äta upp mig.

 

I lördags gick jag upp till en snubbe och en tjej som hade suttit och snackat skit om mig själv och vänner precis bredvid oss vid bordet där vi satt. Att som ungefär plus minus 5 till 10 år äldre sitta och snacka goja om ett gäng människor känns väldigt omoget och gjorde mig såklart onödigt arg. Men det gick jag och berättade för dem och ifrågasatte deras beteende. Mikaila kom som min räddare och det var bara skönt att vara arg för en stund även fast de mest nog tyckte det var kul att få respons på sin omogenhet. Det finns ju sådana människor också.

 

Jag kommer troligtvis låta dryg men jag bryr mig inte. Jag måste bara skriva hur mycket jag älskar mina vänner. Det är dem som gör så att jag älskar livet här. Det är dem jag kan klaga med, skratta så mycket att jag börjar gråta på mattelektionen med, dansa med och vara någon slags version av mig själv med. För det är jag så himla grateful och jag kommer aldrig glömma av dem, mitt Sydafrikanska järngäng.

 

Idag läste jag om Syrienkonflikten igen. Jag läste om hur Svenskarna bidrog med miljontals kronor till "Afrika" 2012 och bara ungefär 600 000 kronor till Syrienkonflikten. Jag vet inte men jag känner att vi måste börja bry oss nu. Jag tänker ibland på om Sverige skull hamna i en konflikt. Hur vi på något vis tror att världen kommer rädda oss, om hur världen kommer ta emot Svenska flyktingar med öppna armar. Jag tror inte det va. Detta börjar låta som propaganda för NATO men inte alls så. Jag tror på nedrustning och fred. Peace, Love and Feminism. Ungefär så. Våld skapar våld. Och utsatthet och segregation skapar ilska.

 

Jag är så trött på murar, stängsel och gränser. Det som skiljer oss åt. Det som gör så att människor skickas tillbaka till det första Europeiska land de registrerades i. Det som gör så att människor dör i medelhavet eller vid gränser såsom Melilla. Det som gör så att jag är okej men inte du eller någon annan. Det som skiljer barn från barn och människa från människa. Jag funderar ibland vad som skulle hända om alla stängsel i Sydafrika försvann. Väck. Inga elstängsel eller elektroniska grindar. Om en jättehand bara skulle komma och plocka upp varenda liten meter av bob-vire.

 

 

Det brinner fortfarande i Kapstaden och på UCT diskuteras det om en rasistisk staty. Min värdmamma gav mig blommor och jag har uppgraderat min blazer. Ritar gör jag också, nästan varje dag. Ni kanske får se när allt är klart. Annars äter jag glass och har köpt fyra låtar på Itunes, gör videos i imovie och går omkring i shorts.

 

Vi hörs sen. Juste om du har någon krona till övers så tycker jag du kan bidra till detta. 5 dollars är 44 kronor ungefär. Många bäckar små så kan vi ta över världen. http://donate.unhcr.org/international/syria

 

detta skrevs i onsdags så ha lite överseende va.